Vision

Dagen är väldigt grå.
Molnen hänger lågt på himlen, täcker bort allt sol.
Dystert mörker lägger sig tungt i nacken hos mig.
Hur länge tros jag orka bära denna tyngd ?
Orkar jag lite till?

Bröstkorgen blir väldigt tungt.
Trångt slår sig den kalla kedjan runt min hals.
Knappast får jag luft, kommer jag att kväva snart?

Alltmer och mer så växer den, blir större med varje minut.
Min längtan av befrielse, spräcka kedjan och bryta ut.
Ut ur fängelset och bryter gamla mönster.
Bort med samhällets kappa.
Undkommer de sociala normer.
Trotsar dagens enformighet.
Bara få va den jag vill va.

Men om jag var dig?
Ett djupt andetag.
Slutar mina ögon och känner inuti.
Om jag var dig så skulle,
allt omkring mindre och mindre bli.

Alla hus och träd skulle mer och mer likna små myror.
Livet där nere skulle fortsätta dock utan mig mitt i.
Betraktaren är nu mig, fick fjärma och vinna perspektiv.

Bakom molnen ett litet hum av ljus som syns, dit vill jag.
Vidare mot ljuset som glittrar fram så svagt.
Vad tros det väntar mig ?

Ju högre jag flyger, desto lättare det känns.
Ingen publik. Inga värderingar nej, enbart molnen som sällskap.
Ett steg närmare friheten med varje vingslag som jag tar.
Släpper taget på all krav, fritt från tvång och fördomar.
Nu kan jag tänka fritt.

Ett djupt andetag.
Genomsyrad av frisk luft.
Solen träder fram.
Det blir varmt runt hjärtat.
Lättsamhet som sprider sig
Kärlek överkommer mig.

Fylld med kraft och energi.
Jag andas ut all tyngd.
Är det så här det känns?
Är jag verkligen fri?

Om jag var dig, kan jag se.
Ser på mig, mitt liv där ner
Vad är det som begränsar mig ?

Ju mer distans, desto tydligare bilden blir
Himlen klarnar upp och solen är nu fri.
Omgivningen som format mig
dock inte får jag blunda,
för mina känslor och mitt mål.
Vad är min hjärteönskning?
Vem är det jag vill va, vem min framtids bästa jag?

Välmenad klädd av samhället med känslor av behag.
Risken för bedövning vankas. Akta!
Om dina känslor var dig mån.
Frestelse bort från din rätta väg.
Vad är din vision?

Glöm inte vem du är. Säg!
Vad är det som är viktigast,
som ligger dig om hjärtat fast?

Utrymme för reflektion med nya perspektiv.
Sårbar och naken sitter jag,
mitt i mitt känslorbad.
Jag ser mig fritt från samhället,
kappan är nu av.
Först nu är jag befriat,
fritt från tyngd och vikt.
Nu kan jag se mig som jag är.

När jag är dig, få jag distans,
kommer närmare mig själv.
Är det först nu jag finna mig ?
Tillbaka på den rätta vej?
Kan jag först frigöra mig som dig?

Jag öppnar mina ögon och kan inte tro.
Jag är och varit alltid mig,
inte fågeln som är dig.
Frihet är ett val jag gör,
kan resa inuti ändå.

Ingen annan som behövs.
Enbart perspektiv och mod.
Nyckeln blir då enbart jag,
mån om min vision